Rasmus Sundström jobbar på vårt Göteborgskontor som Fan Experience Team Lead, där han har ansvar för det underbara gäng som som tar hand om alla våra biljettköpares frågor.

Ålder, eventuella intressen?

Jag är 33 år, har oftast något lågintensivt musikaliskt hobbyprojekt på gång. Annars blir det mycket torra P1-program, mat och dryck!

Vad gjorde du innan du kom till Ticketmaster?

Innan jag kom till Ticketmaster så var jag nästan 10 år på Tele2 och jobbade med support och förvaltning av några av deras RAM-avtalskunder. Senast som Kund/projekt-specialist och före det som driftledare.

Varför sökte du dig hit / vad tyckte du verkade kul?

När jag fyllde 18 år så hakade jag på ett jäkla härligt gäng äldre gubbar att bygga scen och rigga ljud & ljus. De var typ svetsare och lärare i vanliga fall men hade scenbygget som en blandning mellan extrajobb och hobby. Så började mitt arbetsliv i live-svängen och senare gjorde jag också lite jobb som scenchef och annat.

Men efter några år kände jag att jag ville göra något annat och klev in i support- och telekommunikationsvärlden, men det fanns alltid en liten tanke om att det skulle vara kul att komma tillbaka till evenemangsvärlden, fast i en annan roll.

Så en dag råkade jag ramla över den här tjänsten och kände bara att ”den måste jag ju fasen söka”. Det lät som en perfekt plats för min annars udda blandning kompetenser.  En kul utmaning att helt byta bransch men också gå från att jobba mot företag till att i stället fokusera direkt på att bygga och förbättra relationerna med våra älskade biljettköpare. Det är fantastiskt spännande och det känns som att vi är på en väldigt rolig resa där vi gör mycket som jag hoppas ska kunna ge alla en ännu bättre upplevelse när man köper sina biljetter via oss.

Vad skulle stå på din rider om du var en superstar (förutom att du är det för oss)?

Oj svårt! Det är ju kul att ha något lite minnesvärt och jag älskar att blanda ”fint” med ”fult”. Så kanske typ en sån gammal plastback med mellanöl och ett fat ostron.

Berätta om ett konsertminne!

Måste vara Charles Bradley i Teaterladan på Hultsfredsfestivalen 2011. Jag var där som scenchef för den legendariska ladan och hade egentligen inte någon koll på honom. Det hade nog nästan ingen då. Jag hade väl hört ett par låtar och tyckte mest att det skulle bli kul att vi hade lite soul på scenen. Men det som sen utspelades sig är svårt att skaka av sig.

Dit kommer en man som är typ 65 år vid tillfället, han har precis fått släppa sin debutskiva efter ett jäkligt långt och snårigt liv. När han väl tar ton så händer något. Alla hajar till. När konserten började var det halvfullt men det är som i en film. Alla känner att det något utöver det vanliga som händer här. Folk ringer och SMSar sina vänner och det börjar strömma in mer och mer folk. Till slut är det helt fullproppat och där och då spelar han en låt som jag tror heter ”Why is it so hard”. En låt med den svåra frågan,” Why is it so hard to make it in America?”.
Proppen går ur, både publiken och Charles själv. Han har kämpat ett helt liv och kanske känns det där och då i den lilla ladan på vischan som att han hur hårt det än var lyckades till slut? Han tar sig ner från scenen och ut i publiken. Svettig kramar han om alla som kommer i hans väg, dom gråter, han gråter mest.  I varje skrik finns 60 år av drömmar. Fy fan, fortfarande gåshud.

Vad händer i sommar?

Blir en lite speciell sommar så schemat är inte helt spikat. Men jag har en riktigt fin midsommar-dubbel inbokad. Midsommardagen blir det Springsteen på Ullevi och sen på söndagen så är det Spacemen 3-legendaren Jason Pierce och hans Spiritualized på Pustervik. Två riktiga ångvältsspelningar.